Min tredje säsong för Fritidsresor har nu börjat. Har nu passerat ett år i den blåa uniformen alltså. Min tredje blev, för er som inte visste, Gran Canaria. Inte mitt förstahands val men det är ingens första och någon måste ju hit, så denna gång blev det jag. Till en början kändes det inte alls kul men efter en hel del tankar och historier från kollegor som varit här blev jag riktigt taggad. Ett stort plus för mig var såklart att Michelle också skulle hit.

 

Jag kände att jag ville skriva det här till mig själv. För att minnas allt som jag var med om.

 

Tänkte börja med att skriva om Rhodos. En helt underbar säsong, kan inte ens tänka på det utan att få antingen ett stort leende på läpparna eller en klump i magen för jag saknar det. Jag mötte personer som jag aldrig kommer glömma och jag önskar så att jag någon gång i livet kommer att få se er igen. Rhodos är en fantastisk ö, kanske mer passande när man var yngre, men ändå. Jag kommer aldrig, aldrig glömma denna sommar. TACK till er som gjorde den till något alldeles speciellt. Och speciellt tack till mitt underbara team, att få jobba med så bra människor händer inte ofta, sen självklart till Michelle och Nicki. När jag satt på planet och det lyfte från Rhodos visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Kände mig alldeles hjärtekrossad och bara kände för att ropa "stanna planet". Men här sitter jag, och det har redan gått över en månad.

 

Månaden här på GC har bara sprungit förbi. Det här är första kvällen sen jag kom hit som jag faktiskt inte gör någonting med någon. Jag har just nu placerat mig i min säng och ligger där och funderar på allt. Hur denna säsong kommer att bli, vad som kommer hända. Hur jag kommer mår. Den här livsstilen tar på mig, både fysiskt och phsykiskt. Att behöva bryta upp, säga hejdå, börja om. Även all mat och ja mamma,alkohol som blir i denna vardag. Det sätter sig. Var ute och försökte motionera idag, det gick sådär.. Det räcker att säga så.. En sak som är bättre här på GC är att vi har ett eget kök i vår lägenhet. Så det är jag och Michelle som delar lägenhet, vi har faktiskt varit duktiga och lagar mycket mat hemma. Så det känns skönt, både hälsomässigt och för plånbokens skull.

 

Någon som är annorlunda här är även att jag har en UK manager. Så det gör det hela lite speciellt, och vi är endast fyra nordic i mitt team. När jag har hört från kollegor om GC så är det otroligt mycket att göra arbetsmässigt, ännu har det inte märkts. Men det kanske kommer, peppar peppar.

 

Jag skriver att det är tungt den här livsstilen men samtidigt kan jag just nu inte tänka mig någon annan. Att komma hem finns inte riktigt på kartan nu, tyvärr till alla ni fina där hemma. Jag saknar er varje dag men vet att ni finns kvar där och jag är fortfarande samma gamla Johanna som inom sin tid kommer att komma hem igen :)

 

Något som är väldigt härligt är att Sofie kommer hit om två veckor och om tre åker jag hem för en kortis sen till mitt underbara, älskade paradise. KAP VERDE! Jag tar även med mig min Isabella. Jag vill att tiden ska gå fortare och ha den 27e här nuuu. 

 

Jag har fått ner endel av mina tankar, långt ifrån allt. Det allra mesta får stanna hos mig eller på något annat ställe där inte vem som helst kan kika in.

 

Jag återkommer om några dagar, veckor eller månader. Tiden får utvisa