Sååå, Orlando. En jättebra vecka med min älskade familj. Åkte och hämtade dem på flygplatsen i Philly. Åkte dit så jag var där runt tiden de skulle landa. Kom dit och då berättade en man för mig att det kommer ta ungefär en och en halv timme innan de kommer för de måste visa alla papper och grejer för att komma in. Kanon tänkte jag och satte mig för att fördriva tiden. Men efter en halvtimme ser jag plötsligt några ansikten som känns väldigt välbekanta. Bara en som blivit lite tjocker. Annars var sig alla sig lika. Kändes som jag träffade dem bara för någon månad sedan. Kramkalas blev det sen bar det av snabbt till en restuarang för att träffa min värdfamilj. Eftersom planet blev försenat var klockan ganska mycket så min lillkille var lite galen och kastade mat på mig. Tur att det var jag bara. Min värdmamma sa att hon trodde han gjorde det för han ville jävlas. Skulle inte förvåna mig. Han gillar att busa. Vi åkte sen hem och slocknade i huset sen på lördagsmorgonen visade jag dem runt lite här i närområdet sen körde min värdpappa oss till flygplatsen.

 

Vi spenderade våra dagar slappandes vid poolen och två dagar gick vi på Disney, magic kingdom och en dag gick vi på Universal. Hur kul som helst. Det var lite kallt vissa dagar men det var förväntat eftersom vi är ju ändå i November nu. Det var jättejobbigt att krama hejdå, speciellt tanken på att Amanda kommer få barn medan jag är här gör det extra jobbigt. Första dagarna tillbaka till vardagen här i Garnet Valley kändes lite tunga, eller konstiga. Kändes konstigt att min familj åkte hem till Vingåker och jag åkte tillbaka till mitt. Fast redan på måndagen när jag var tillbaka till jobbet så började det redan kännas bättre.

 

Senaste dagarna då. Har känt mig krasslig så sov 10 timmar torsdag till fredag så poff, mådde jag genast bättre. Min värdmamma berättade även för mig att hon valt deras ny aupair, Jonna. En tjej som jag pratat lite med och tycker hon verkar var en jättebra tjej så hon kommer komma hit den 25e januari och min värdmamma berätta att jag kan åka på min resemånad redan den 2e februari. Känns inte verkligt. Jag är så galet sugen på min resemånad men inge sugen alls på att åka hem. Säga hejdå till alla ger mig en stor klump i halsen och tårarna är nära när jag tänker på det. Tänker på min lillkille som blivit så stor under min tid här. Som ler och skrattar när han ser mig. Som säger "nananna" åt mig. Och mina två äldre värdbarn som säger sånna knasiga saker ibland så man inte kan hålla sig för skratt.  Sen ska vi inte ens tala om att säga hejdå till Flowrence. Min bästavän.. Som jag delat så mycket med, skratt, tårar, alla galna och tokiga saker vi gjort. Men det är dryga två månader kvar. Jag ska göra det bästa utav den tiden.