Har suttit och läst gamla inlägg i bloggen. Finns inlägg sen 2009. Det sjuka är att när jag läser om mitt liv då så kommer jag ihåg exakt vilken dag det var, aha det var den dagen ja när det regnade, justja det var den dagen jag kände sådär. Kul att man kan gå tillbaka och läsa och minnas. Fast det är blandade känslor när jag läser. Så mycket fina minnen som finns och när jag inser att det aldrig mer kommer komma tillbaka känns det ledsamt på något sätt. I ett inlägg för tre år sedan har jag skrivit om hur mycket jag längtar tills jag ska ta studenten. Men nu är det redan ett år sen jag tog studenten. Jag hade även funderingar på vad jag skulle göra efter studenten och nu sitter jag här. Det bästa är att jag ser tillbaka på de senaste åren med ett leende. Jag har haft ett så himla bra liv, fina vänner, underbar familj. Ja, det är väl egentligen allt man behöver. Jag har haft två extra jobb som inte varit allt för jobbiga som gjort att jag kunnat resa, leva utan att behöva hindras av pengar. Men mitt "gamla" liv, eller mitt liv hemma i Sverige känns så fruktansvärt långt bort här. En del folk som kom kring samma tid som mig funderar på att åka hem och när jag tänker på att åka hem så känns det så overkligt. (jag har absolut inga tankar på att på att åka hem men när jag tänker OM jag skulle vilja det) Vet inte hur jag ska förklara. Men livet jag lever här är så olikt mot det jag levde hamma. Känns nästan som livet där hemma inte finns, haha eller hur man ska säga. Vet att väldigt många säger när de kommer hem efter ett år att det känns som de drömt om sitt år i USA. Nu börjar jag flyta iväg här i min tankar, haha.

Tillbaka till nutid. Imorgon åker jag till Washington för att hänga med Emelie som sagt var. Kommer tillbaka söndagkväll igen. Vädret säger att det ska bli 27 grader och strålande sol. Älskar vädret här. Idag var jag och ungarna ute och lekte hela dagen i shorts och linne. Påtal om barnen, idag hade de en konsert i skolan. Jag följde såklart med och tittade, dock visste jag inte att de hade en pjäs på morgonen. Min värdmamma ville inte att jag skulle känna att jag behövde komma så tidigt så hon berättade bara om den sena konserten. I vilket fall, när jag kom så berättade min värdmamma att min lillatjej frågat vart jag var. Sen när konserten var slut kom hon springades och ropade "Johannaaa" och gav mig världens bamsekram.

Finaste vännen och jag i ett varmt och härligt Turkiet!