27 december

Jag kan ju börja med att säga mitt inlägg där rubiken är 19 juli stämmer ju inte, vart jag fick juli ifrån är ju en väldigt bra fråga...Mitt huvud fattar inte helt att det är december. Att bo i sommaren året runt förivvar en. Och när jag skrev det inlägget så var det såklart november, inte juli. 
 
Semestern är redan över, känns så himla tråkigt. Man går och längtar, planerar och suktar efter den så POFF är den över på två röda. Jag hade först och främst en väldigt välbehövlig vecka med Sofie. Vi gjorde inte så mycket, chillade ihop, solade, gick ut och en dag besökte vi vattenlandet här. Det finns inget bättre än att ta med Sofie till ett vattenland. Vi är otroligt lika när det kommer till våra barnasinnen. Det sköna var att det behövde inte bli något jobbigt hejdå på flygplatsen för oss här eftersom jag ett par timmar senare anlände till Sverige även jag.
 
Hemma i Vingåker i fem dagar, umgicks med mina saknade vänner och familj. Fick träffa Elin och Sofia som båda ska få barn snart. Så kul att höra hur de mår och deras tankar inför lilla bebben. Det blev dock väldigt jobbigt när jag och Sofie skulle säga hejdå denna gång. Tårarna rann på båda och ett otröstsamt "vi ses snart" var det vi kunde säga när vi kramade om varandra. Det är alltid lätt att säga vi ses men när det blir vet man ju aldrig.
 
Sen åkte jag och mamma och shoppade en dag för att sedan åka och hämta upp min älskade dansk från flygplatsen. Hem och äta mat och sen bara ligga och mysa och prata om allting. Världens finaste vän har jag hittat. På tisdagen åkte vi och hälsade på amanda och barnen sen på kvällen kom en del vänner över på middag. Blev en hel del prat om gamla minnen som vanligt när vi kommer alla tillsammans.
 
Sen åkte jag och Isabella till Kap verde tidigt på onsdag morgonen. Det var helt fantastiskt att komma tillbaka och samtidigt kom det så många både fina och jobbiga minnen tillbaka. Det var så skönt att va där med Isabella och även få ett avslut för mig. Jag har tänkt flera gånger att kanske jag skulle sökt tillbaka, men nej. Jag är glad att jag inte gjorde det. Människorna som är där är inte desamma och jag har gjort mitt nere på älskade Sal. Marielle kom över från grannön i 24h och när vi sa hejdå var det också många tårar som föll.
 
Hem igen efter en toppen vecka med otroligt fint väder. Julmiddag med hela släkten och mammas mat smakade helt fantastiskt som vanligt. Sen blev det återigen, ett jättetufft hejdå till mina fina systrar och Alvi och Noah. Tårarna rinner nu när jag tänker på det. Fina familjen.
 
Sen var det dags för jul på GC. Tufft såklart men det gick bra. Vi var några tjejer som hade ett så svenskt julbord som möjligt och det blev en väldigt mysig kväll. Nu är det bara att ladda om till nyår som kommer bli riktigt bra tror jag.
 
En väldigt kort sammanfattning för den senaste månaden som varit sååå bra men väldigt, väldigt känslosam. Jag är väldigt trött på att hela tiden sakna och säga hejdå till de personer som jag står allra närmast! Det är tungt att veta att jag aldrig kommer att kunna bo på samma ställe som alla. Men det är det man får räkna med när man far och flänger runt i världen antar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback